Det här med namnpublicering och publicering av olika detaljer runtomkring förövaren i brottsmål är intressant att diskutera. Det är lätt att tycka att namnpublicering är rätt, någon slags hämnd för brottet och för att "skydda" allmänheten. Men gränsdragningen blir svår när oskyldiga människor kan hamna i kläm eller när oviktiga detaljer plötsligt lyfts fram.
En intressant aspekt är kommentarer till artiklar där detaljer publiceras. Aktuellt just nu är ju mordet på en kvinna på Hisingen. När polisen grep den misstänkte för brottet publicerade Aftonbladet att han var småbarnspappa. Reaktioner har inte låtit vänta på sig i kommentarsfälten under dessa artiklar. Många menar att Aftonbladet försöker framställa förövaren som ett offer genom att lägga fram sådana detaljer om honom. Inte alls lika många kommentarer av detta slag finns på detaljen att han tidigare varit straffad - eller att han nyligen fick uppehållstillstånd i Sverige. Är inte dessa uppgifter precis lika oviktiga som om han är småbarnspappa?
I fallet i "Medierna" publicerar man uppgifter om att en av de misstänkta är religiöst aktiv - och att han på sin blogg publicerat inlägg som visar på en extrem syn på moral - och en negativ syn på homosexuella. Detta tycker jag verkar ha relevans i fallet, eftersom mordet skedde just mot en öppet homosexuell man. SAmtidigt skriver man på QX om händelsen - där det enligt förövarna egentligen handlat om att stjäla mobiltelefoner. Just i detta fallet finns det dock så många indicier på att offrets homosexualitet och förövarens syn på detta hade med saken att göra att jag tycker att publicering av detta inte var så konstigt. Med detta sagt behöver man inte hänga ut pojken med direkta referat som kan knytas till honom.
Men i vissa fall finns ju ingen relevans till att skriva var personen kommer ifrån. I många artiklar skrivs om förövaren hade utländsk bakgrund när detta inte har någon som helst koppling till fallet. Detta blir särskilt farligt när man väljer att publicera bakgrund endast för vissa personer vilket kan ge en bild av att flertalet förövare har en viss bakgrund.
Det är lätt att vara efterklok i situationer som den med namnpubliceringen - eller bristen på namnpublicering - på Englas mördare. Kanske hade människor varit mer uppmärksamma på denna individ om man vetat vem han var. Men det är viktigt att tänka på att samtidigt som namnpublicering kan vara av godo är det innan någon är dömd för ett brott fortfarande inte bestämt att det är den personen som begått brottet. "35-åringen" som misstänktes för mordet på Anna Lindh är ett bra exempel. Han fick inte sitt namn publicerat men väl uppgifter som kunde härledas till honom - detta innebar att trots att han var oskyldig blev han synonym med Anna Lindhs mördare för väldigt många människor. Och här publicerades inte ens namn.
Jag tycker inte att media ska slåss med bloggar och forum på internet om vem som skriver information först. Ja, informationen finns oftast där - men man måste fortfarande gå in på sidor, som man vet inte alltid är tillförlitliga, och aktivt söka denna information. Media tycker jag fortfarande inte ska tumma på människors integritet för att sälja bättre.
