Blogginlägg D: Elements of journalism

Frågan om journalistiken kommer att utvecklas i och med det ökade bloggandet/twittrandet och diverse sociala medier plats i nyhetsflödet är ett högaktuellt ämne - särskilt i ljuset av den senaste tidens händelser i Nordafrika och Mellanöstern.
Kovach och Rosenstiel skriver att "journalism's first obligation is to the truth". Detta borde vara en självklarhet, men är det inte då journalistik till högre och högre grad blir en kamp om sålda lösnummer/finansiärer. Idag kan man hitta helt olika vinklar på skildringar av händelser bara i svenska tidningar - för att inte ens börja tala om USA och alla dess nyhetskanalers politiska agendor.

I vissa länder finns ingen fri press över huvud taget - eller till väldigt liten grad. En journalist på den statliga nyhetbyrån i Egypten lämnade sitt arbete när cheferna ville att hon skulle skriva att demonstrationerna avtagit - när de i själva verket pågick för fullt i Kairo - fri press är bara att drömma om. Vilket gör just de nya sociala medierna så extremt viktiga för demokratisk utveckling - vilket fri press ska syfta till, särskilt i länder där pressen inte får agera fritt. Att människor vågar trotsa makthavarna och deras hot om fängsling och tortyr för att sprida budskap på internet som annars inte skulle nå allmänheten är hjältemodigt och framför allt en grundsten till den demokratiseringsprocess som vi förhoppningsvis ser just nu.

Att då svenska respekterade journalister skriver att bloggar inte är något fenomen att ta på allvar inom journalistiken är både skrattretande och skrämmande. Visst, aftonbladet.ses kommentarsfunktion kanske inte utnyttjas till att sprida så värst mycket vettiga åsikter och många bloggar handlar om vilket smink 18-åriga tjejer använder på tisdagsmorgnarna. Men bortse från detta och se istället till den flod av information som vi idag kan få från ställen där vi annars bara skulle kunna få från statligt kontrollerade medieinstitutioner. Den rädsla som makthavare har för internet - där man till och med stängde av internet för att hindra folk från att få information om vad som skedde i Egypten under början av demonstrationerna - visar ju bara att internet är en kraft att räkna med. Kanske är det detta som skrämmer etablerade journalister och tidningsdistributörer, att de fått en ny konkurrent som kanske kommer att visa sig vara viktigare och viktigare i nyhetsflödet? En komplicerad relation - men i mina ögon en av ömsesidigt värde för både bloggarem journalister och journalistikens utveckling i framtiden.

Blogginlägg C: När blir journalistik fiktion?

Jag har läst boken Lasermannen av Geller Thamas flera gånger och lånat den till andra ännu fler. Det är någonting med den boken - mer spännande än de flesta deckare - som gör att man fastnar. Ett sjukt detaljerat porträtt av en sjuk man - och en sjuk tid i Sverige. Kanske är det för att jag är uppväxt i Stockholm. Under den tiden Lasermannen härjade var jag fem-sex år och att många av de platser där Lasermannen befinner sig i boken är platser där jag varit, kanske är det att mina föräldrar har utländsk härkomst som gör att jag blir så gripen av historien om hur en människa kunde sätta skräck i så många andra och hur samhället började förändras till det sämre i mina ögon.

Historien är sammanvävd av intervjuer med John Ausonius själv, poliser som jobbat med fallet, offren och människor runt dem och tidningsartiklar om hur det politiska klimatet i Sverige såg ut under denna tid när bland annat Ny demokrati precis bildats och kommit med i Riksdagen. Flera gånger gråter jag när jag läser boken för man känner en närhet till de människor som drabbas eftersom Tamas gör ett så bra jobb i att göra de verkliga, vilket de ju är.
Men något av det bästa med boken är slutet. Efter man har läst klart hela historien kan man gå vidare in på hans källhänvisningar. Många sidor med källhänvisningar till varje kapitel - varje mening får man reda på var den kommer ifrån eller vem som sagt. Det är nästan en av bokens starkaste punkter, den detaljrika källförteckningen som gör boken än mer trovärdig och också än mer skrämmande.

Jag läste Gömda när den kom ut och jag var 14. Läste den som fakta och grät över att människor kunde göra så mot varandra och om hur dåligt Sverige var på att ta hand om människor som for illa. "En sann historia" stod det ju på framsidan och för mig var det en sann historia som jag sträckläste och grubblade över precis som så många andra i Sverige. DÄrför gör det mig ledsen när man år senare uppdagar att mycket av historien verkar vara falskt. Den sanna historian är plötsligt bara en historia och jag blir arg för att man lurat mitt 14-åriga jag till att tro på det jag läste.
Jag tycker man kan ta sig många friheter berättartekniskt för att få fram en bild och göra handlingen lättbegriplig/gripande. Men jag tycker inte att man om man kallar sig journalist ska kunna komma undan med att falsifiera och kalla det sanning.

Blogginlägg B: Pressetik i Medierna

Det här med namnpublicering och publicering av olika detaljer runtomkring förövaren i brottsmål är intressant att diskutera. Det är lätt att tycka att namnpublicering är rätt, någon slags hämnd för brottet och för att "skydda" allmänheten. Men gränsdragningen blir svår när oskyldiga människor kan hamna i kläm eller när oviktiga detaljer plötsligt lyfts fram.

En intressant aspekt är kommentarer till artiklar där detaljer publiceras. Aktuellt just nu är ju mordet på en kvinna på Hisingen. När polisen grep den misstänkte för brottet publicerade Aftonbladet att han var småbarnspappa. Reaktioner har inte låtit vänta på sig i kommentarsfälten under dessa artiklar. Många menar att Aftonbladet försöker framställa förövaren som ett offer genom att lägga fram sådana detaljer om honom. Inte alls lika många kommentarer av detta slag finns på detaljen att han tidigare varit straffad - eller att han nyligen fick uppehållstillstånd i Sverige. Är inte dessa uppgifter precis lika oviktiga som om han är småbarnspappa?

I fallet i "Medierna" publicerar man uppgifter om att en av de misstänkta är religiöst aktiv - och att han på sin blogg publicerat inlägg som visar på en extrem syn på moral - och en negativ syn på homosexuella. Detta tycker jag verkar ha relevans i fallet, eftersom mordet skedde just mot en öppet homosexuell man. SAmtidigt skriver man på QX om händelsen - där det enligt förövarna egentligen handlat om att stjäla mobiltelefoner. Just i detta fallet finns det dock så många indicier på att offrets homosexualitet och förövarens syn på detta hade med saken att göra att jag tycker att publicering av detta inte var så konstigt. Med detta sagt behöver man inte hänga ut pojken med direkta referat som kan knytas till honom.

Men i vissa fall finns ju ingen relevans till att skriva var personen kommer ifrån. I många artiklar skrivs om förövaren hade utländsk bakgrund när detta inte har någon som helst koppling till fallet. Detta blir särskilt farligt när man väljer att publicera bakgrund endast för vissa personer vilket kan ge en bild av att flertalet förövare har en viss bakgrund.

Det är lätt att vara efterklok i situationer som den med namnpubliceringen - eller bristen på namnpublicering - på Englas mördare. Kanske hade människor varit mer uppmärksamma på denna individ om man vetat vem han var. Men det är viktigt att tänka på att samtidigt som namnpublicering kan vara av godo är det innan någon är dömd för ett brott fortfarande inte bestämt att det är den personen som begått brottet. "35-åringen" som misstänktes för mordet på Anna Lindh är ett bra exempel. Han fick inte sitt namn publicerat men väl uppgifter som kunde härledas till honom - detta innebar att trots att han var oskyldig blev han synonym med Anna Lindhs mördare för väldigt många människor. Och här publicerades inte ens namn.

Jag tycker inte att media ska slåss med bloggar och forum på internet om vem som skriver information först. Ja, informationen finns oftast där - men man måste fortfarande gå in på sidor, som man vet inte alltid är tillförlitliga, och aktivt söka denna information. Media tycker jag fortfarande inte ska tumma på människors integritet för att sälja bättre.

Nyhetsvärdering

På Göteborgspostens framsida idag (15/9) står det ”Signalsystemet kan ha brustit” som största rubrik.  Inne i tidningen följs detta påstående upp med rubriken ”Brott bakom dödsolyckan?” Man går vidare med att förklara att polisen rubricerar tågolyckan i Stenungsund den 9/9, där två flickor omkom, som vållande till annans död. Artikeln beskriver en kvinna som två dagar innan olyckan själv nära på blev påkörd av tåget. Man tar också upp vittnesmål från folk som var i närheten vid olyckan som säger att det tog ovanligt kort tid mellan varningssignalerna och det att tåget kom.

Varför är det här en nyhet? Det är mycket ovanligt med tågolyckor i Sverige – särskilt sådana med dödlig utgång. I Bengt Johanssons studie om nyhetsarbete skriver han att en av de viktigaste aspekterna i nyhetsvärdering är om händelsen är sensationell eller ovanlig.  Tågolyckor är ovanligt och därför får denna nyhet stort utrymme i pressen, trots att en vecka har gått sedan händelsen. Häger skriver att terrorattentat i Europa är så ovanligt att när det händer skrivs stora rubriker – medan i Irak där attentat händer nästan dagligen blir nyheten inte alls lika sensationell. Samma logik gäller här.

Nyheten står som huvudrubrik i GP. Varför just GP? Stenungsund ligger ju geografiskt i Göteborgspostens område vilket innebär att den blir ännu viktigare för människor i Göteborgsregionen än den är för till exempel folk i Stockholm. Som i föreläsningen om journalistik– där Mia Ohlsson berättar att nyheten blir större ju närmare den är oss. Självklart blir för GP en tågolycka i Stenungsund större än en i Indien – fast även kanske större än en liknande händelse utanför tidningens region.  Detta kan också förklara varför det i GP fortfarande skrivs om om den tågolycka som hände förra veckan i närområdet, medan det inte står någonting om x2000-olyckan utanför Norrköping – trots att x2000-olyckan hände senare.

Att olyckan tas upp igen idag kan också bero på att det framkommit nya uppgifter i kvinnan som berättar om sin egen upplevelse vid tågövergången. Händelsen blir känslomässigt förankrad i en person som kan uppge att även hon varit med om något liknande. Jag vet inte om detta är en anledning till att nyheten blir stor, men skulle kunna vara då i alla fall jag upplever att man läser och tänker att oj, man kunde ha löst problemet redan innan dödsolyckan hände. Samtidigt bidrar även denna nya vändning till konflikten - det kunde ha lösts innan. Varför blev det inte gjort? Skulden kanske kan läggas på någon... Eller en diskussion kan iallafall skapas.

Nog om det…

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7791571.ab

När jag sitter och letar nyheter så dyker denna artikel upp på Aftonbladets hemsida. Rubriken är ”Federley slogs ner utanför sitt hem” och den ligger högst upp på Aftonbladets mobilsajt. Fredrick Federley – centerpolitikern - har blivit misshandlad utanför sitt hem i Stockholm. Detta händer dessutom precis före valet.

Det första som slår mej är att den är helt färsk. Detta hände ikväll – alltså så gott som nu. Ju färskare händelse – ju större nyhetsvärde säger både Häger och Mia Ohlsson. Frågan är hur mycket plats denna nyhet, som är stor på nyhetssajten precis efter det hänt, får i morgondagens tidning? Bara medan jag har skrivit detta (och tittat lite på tv) har nyheten halkat ner i ordningen.

En annan viktig aspekt är vem som är offret. Fredrick Federley är känd – alltså vad Häger kallar en ”elitperson” . Dessutom sker detta precis innan valet när det är extra intressant att följa politikernas göranden. Denna nyhet kanske inte hade fått lika stort genomslag om den hade hänt någon annan gång, men just innan val blir händelser kring de aktuella personerna viktigare än normalt. Artikeln blir därmed också mer nära – då Federley kopplas till det stundande valet. Om man förstår min tanke?

Enligt Aftonbladet verkar misshandeln inte vara planerad, antagligen var Federley bara på fel plats vid fel tillfälle, vilket ändå ger upphov till mycket större artiklar än det hade gjort om det istället var hans granne som råkade komma ut från porten i det ögonblicket. Misshandel i sig får inga stora rubriker – men i det här fallet blir det oväntat då det drabbar en offentlig person. Skulle det visa sig att våldet har något med hans roll som politiker att göra skulle nyheten antagligen bli större, men intresset kommer nog minska om det bara är ett fall av fel plats, fel tillfälle - och särskilt om Federley ändå inte skadats så allvarligt.

Ny blogg

Evelyn heter jag.

Den här terminen kommer jag att läsa 15 poäng journalistik på halvtid, distans från Karlstads universitet. Bloggen kommer att användas i denna kurs.